Sjömanskyrkans historia
Finlands Sjömanskyrka grundades år 1875. Den verkade som förening i 150 år, tills den ombildades till en stiftelse den 1.10.2025. Sjömanskyrkan grundades för att hjälpa finländska sjömän utomlands, men redan ganska snart började även emigranter och andra resande, utöver sjöfarare, använda de tjänster som erbjöds.
Början
De första orden om Finlands Sjömanskyrka uttalades vid Missionssällskapets årsfest 1874. Kejserliga senaten godkände stadgarna för organisationen i föreningsform året därpå, den 22 juni. Föreningens stiftande möte hölls i Helsingfors den 30 september 1875 i Nikolai kyrkas (nuvarande domkyrkans) östra sidokapell.
Med den industriella, handelsmässiga och sjöfartsrelaterade utvecklingen under 1800-talet ökade folkförflyttningarna, städerna växte och hela samhället genomgick förändringar. Sjöfarten ökade, internationaliserades och förändrade form. Detta påskyndades av ångfartygens genombrott under 1860-talet.
När sjöfarten och antalet sjömän växte började sociala, ekonomiska och språkrelaterade problem uppstå bland sjömännen.
Tillkomsten av föreningen påverkades i hög grad av den norske sjömansprästen Johan Cordt Harmens Storjohanns kontakter med Finlands Missionssällskap, där han uppmärksammade behovet av stöd för finskspråkiga sjömän som saknade språkkunskaper utomlands.
Sjömanskyrkans namn under de första åren var ”Föreningen till beredande af själavård åt finska sjömän i utländska hamnen”.
För att själva arbetet skulle kunna påbörjas, för att göra sällskapet känt och samla in medel, skapades ett ombudsnätverk för detta ändamål. Ombuden, verksamma på olika platser i landet, delade ut cirkulär och insamlingslistor samt rekryterade medlemmar. Genom deras förmedling kunde föreningen också publicera nyheter och artiklar om sjömansyrket och sjömansmissionen i nästan alla tidningar i landet.
Utöver ombuden inleddes resande predikanter, där präster reste till församlingar runt om i landet för att göra arbetet känt.
Intäkterna från medlems- och stödavgifter utgjorde, efter kollekter och sömnadssällskapens (nuvarande sjömanskyrkokretsen) intäkter, den viktigaste inkomstkällan i föreningens begynnelse. Betydelsen av stödet från sömnadssällskapen kvarstod även under det följande seklet.
Från England till övriga Europa
Den första finländska sjömansprästen var 25-årige Elis Bergroth, biträdande präst vid Borgå domkyrka, som började sitt arbete i april 1880 i Grimsby. Hans bas var den nordiska sjömanskyrkan i Grimsby, färdigställd 1875. Från Grimsby gjorde Bergroth arbetsresor till bland annat Hull, Liverpool, Goole och London.
Efter att ha återvänt till Finland sommaren 1882 efter nästan ett års predikoresa bosatte sig Bergroth i London vid den svenska kyrkan. Följande år började även en andra sjömanspräst i England (Grimsby och Hull). Den första finländska sjömanskyrkan byggdes i London 1894, och den andra 1887 i Hull, där det redan sedan 1884 funnits ett lässal.
Till en början koncentrerades den finländska sjömansmissionen till England, men från slutet av 1880-talet spreds verksamheten till övriga Europa och Nordamerika. Det tredje verksamhetsstället (1886) var ett års försök i Bordeaux, Frankrike.
Verksamheten etableras och växer
Sällskapets verksamhet fick snabbt de former som än idag är igenkännbara. Präster och personal besökte fartyg, sjukhus och fängelser för att träffa finländare. Kafeverksamhet startades och möjligheten att bada bastu erbjöds.
Vid verksamhetsställenas lässalar inrättades bibliotek med finska tidningar. Tidningar och böcker levererades även till fartygen. Förutom gudstjänster och andakter i lässalarna hölls andakter även ombord på fartygen.
Sjömansmissionen började också sköta sjömäns ekonomiska ärenden, brevväxling och underrättelse om dödsfall till anhöriga.
Förutom sjömän använde även emigranter och andra resande dessa tjänster. Utmaningarna för sjömän och emigranter var likartade: språkbrist, fattigdom, osäkerhet inför framtiden, känsla av rotlöshet, längtan efter Finland samt en gemensam språk, kultur och religion.
I Nordamerika, i New York, började den första finländska sjömansprästen sitt arbete i juli 1887.
År 1888 ändrades föreningens namn till “Finlands Sjömansmissionssällskap” (Suomen Merimieslähetysseura).
Tio år senare, år 1898, infördes i föreningens stadgar en paragraf som formellt gjorde emigrantmissionen till en del av verksamheten. År 1916 började Sjömansmissionssällskapet sitt arbete även i Australien och under 1950-talet även i Sydamerika.
Verksamheten börjar även i Finland
I början av 1900-talet utvidgades Sjömansmissionens arbete även till hamnarna i hemlandet, när föreningens stadgar 1908 kompletterades med en paragraf som möjliggjorde anställning av personal i Finland.
Arbetet för sjömännen i hemlandet hade dock redan påbörjats 1880 av ”Turun Merimieslähetysyhdistys”, som 1892 omvandlades till Turun kaupunkilähetys. När denna verksamhet avklingade grundades 1909 Turun satamalähetysyhdistys, som 1910 blev medlem i Sjömansmissionssällskapet och skaffade ett lässalslokal. För arbetet anställdes en egen lekmannapredikant.
Innan första världskriget hade verksamheten även startats i Helsingfors, Uleåborg och Hangö.
Föreningen ändrade sitt namn till “Finlands Sjömanskyrka rf” (Suomen Merimieskirkko ry) år 1994.
Den största kundgruppen för de finska sjömanskyrkorna har traditionellt varit utländska sjömän. För närvarande finns det sju verksamhetsställen i landet. Sjömanskyrkans hamnkuratorer betjänar även hamnar i närliggande städer i sina regioner
Förutom Finlands Sjömanskyrka har Tyska Sjömanskyrkan varit verksam i Mäntyluoto i Pori, men dess verksamhet i Finland avslutades hösten 2019. Från början av 2020 har hamnkuratorn från Rauman sjömanskyrka betjänat sjömän i Poris hamn.
I Finland fanns även en hamnkyrka som drevs av Kalajoki församling åren 2013-2021.
Verksamheten förändras från 1960-talet
Från 1960-talet började sjöfarten förändras. Tonnaget ökade, fartygen blev större, men storleken på de finska besättningarna minskade. Nya stora hamnar byggdes långt från stadskärnorna.
Tekniska lösningar i hamnarna och på fartygen förkortade lastnings- och lossningstider, vilket gjorde att besättningarna inte längre hade tid att besöka sjömanskyrkorna på sin fritid. Därför började sjömanskyrkans personal öka sina besök på fartygen vid behov.
Samtidigt ökade turism och internationellt utbyte, vilket förde nya besökargrupper till sjömanskyrkorna – från personer på arbetsuppdrag till dagsturister. Situationen förändrades ytterligare när Finland gick med i Europeiska unionen 1995, vilket ledde till att verksamhet också startades i icke-hamnstaden Bryssel 2000
Sjömanskyrkan har utvecklats till ett mångsidigt kulturcentrum och en verksamhet som främjar socialt välbefinnande och betjänar alla människor på resande fot. Sjömanskyrkorna har alltid bedrivit också mobilt arbete i sina respektive områden. I Finland fokuserar arbetet på sjömansverksamhet, medan utomlands ligger tyngdpunkten på socialt arbete.
Att vara uppdaterad är en förutsättning för en fungerande och flexibel Sjömanskyrka. Under sin 150-åriga historia har sjömanskyrkor både öppnats och, när situationen krävde det, stängts. Totalt har 30 finska sjömanskyrkor etablerats utomlands, varav fyra fortfarande är i verksamhet, alla i Europa.
Kyrkligt arbete bland finländare utomlands återvänder till Sjömanskyrkan
År 2020 ingick Kyrkostyrelsen (Kirkkohallitus) och Finlands Sjömanskyrka ett samarbetsavtal, enligt vilket de operativa uppgifter som tidigare låg under Kyrkostyrelsen gradvis skulle överföras till Sjömanskyrkan senast 2025.
I första fasen, sommaren 2023, överfördes kyrkligt arbete på Solkusten samt samarbetet med den finska församlingen där till Sjömanskyrkan. Samtidigt överfördes även säsongsarbete på Kanarieöarna, Costa Blanca och östra Medelhavet.
Från början av 2025 överfördes de utlandsfinska församlingar i nästan 40 länder, som tidigare koordinerats av Kyrkostyrelsen, till Sjömanskyrkan.
De strategiska riktlinjer som styr arbetet fastställs dock fortsatt av Kyrkostyrelsen och gäller endast de länder som hittills varit direkt understödda av Kyrkostyrelsen.
Från förening till stiftelse
Finlands Sjömanskyrka ombildades till stiftelse den 1 oktober 2025, efter beslut vid årsmötet våren 2025. Syftet med organisationsformen är att trygga Sjömanskyrkans verksamhetsförutsättningar, mot bakgrund av en långvarig minskning av antalet personliga medlemmar.
Förändringen är administrativ och påverkar inte verksamheten eller personalen. Det officiella namnet är Finlands Sjömanskyrka sr.