Historia
I Sjömanskyrkans gamla handbok anges i förteckningen över verksamhetsorter att sjömanskyrkoarbetet i Kemi inleddes år 1939. I verksamhetsberättelsen för följande år nämns Kemi dock inte längre, eftersom kriget avbröt verksamheten under flera år.
Verksamheten återupptogs år 1957, då föreningen Kemin merimiesten ystävät (Kemis sjömansvänner) anslöt sig till Finska Sjömansmissionssällskapet.
Finlands Sjömanskyrkas två första historikverk (35-års- och 50-årshistorikerna) sträcker sig inte tillräckligt långt när det gäller Kemi. Däremot nämns syföreningen och dess ledare, fru Anna Lehto från Kemi, i den senare av dessa, Toivo Waltaris 50-årshistoria från år 1925. Vid den tiden fanns det sammanlagt 240 syföreningar i Finland, och ett par år senare redan hela 400.
I den tredje historiken, 100-årshistorien skriven av kyrkohistorikern och biskopen Erkki Kansanaho, behandlas grundandet av verksamheten i Kemi mycket sparsamt. På sidan 203 konstateras att:
”Sjömansmissionen hade … verksamhet … år 1939 även i Kemi. När vinterkriget bröt ut kom arbetet i hemlandets hamnar att utgöra en väsentlig del av Sjömansmissionssällskapets verksamhet.”
Men vad hände just före vinterkriget, år 1939, och under åren 1940–1955? Sjömansvän en av Finlands äldsta tidskrifter, publicerade i nummer 9 år 1939 en artikel skriven av hamnmissionens föreståndare Erkki Laukkanen. Av artikeln framgår att kyrkoherden Hyötyniemi i Kemi var aktiv i ärendet.
”Han vände sig till min dåvarande företrädare, som kom till platsen, hyrde en lokal, anställde en föreståndare för läsesalen, som tillsammans med den lokala kommittén ordnade allt så att invigningsfesten för läsesalen kunde hållas söndagen den 16 juli.”
Dörrarna hade dock öppnats redan på midsommardagen, den 24 juni. Författaren fortsätter:”…eftersom läsesalen är belägen på bästa möjliga plats, tittar alla sjömän som gått i land in där.”
Året därpå berättar Sjömansmissionssällskapets verksamhetsberättelse att verksamhet bedrevs i Kemi under högsommaren 1939. I verksamhetsberättelsen för det följande året nämns Kemi däremot inte längre, eftersom verksamheten inom den inhemska hamnmissionen blev relativt låg till följd av att sjöfarten kraftigt begränsades när storkriget rasade.
När Kansanaho beskriver tiden efter kriget är han något utförligare: ”Om vi övergår till hamnarna vid Bottniska viken, bör först nämnas den mest avlägsna, men betydelsefulla, av sjömansmissionens stationer, nämligen stationen i Kemi.”
År 1955 bildades föreningen Kemin merimiesten ystävät (Kemis sjömansvänner), som registrerades år 1957 och anslöts som lokalförening till Finlands Sjömansmissionssällskapet. Samma år inleddes sjömansmissionsarbetet på nytt. För verksamhetens främjande verkade särskilt hamnkapten Erkki Alho.
När verksamheten efter kriget återupptogs utvecklades den snabbt och förblev stark. Antalet besökare vid stationen steg i slutet av 1950-talet till över 6 000, och år 1967 till och med till över 7 000.
Kemi stad, som på många sätt stödde föreningen, upplät en lokal åt den, och Sjömansmissionssällskapet anställde en föreståndare för läsesalen, fru Anna Koskela. Invigningsfesten hölls den 30 maj 1957. Kemi församling deltog från första början aktivt i stationens verksamhet. Kort efter grundandet blev Kemi station ett av de största sjömansmissionscentrumen i landet.
Fru Koskela efterträddes som ansvarig för läsesalen av fru Enny Rajaniemi, varefter tjänsten sköttes av fru Elsa Hast (1966–1979) och Impi Rissanen (1979–1989). Benämningen läsesal ändrades hösten 1989 till sjömansmissionsstation och vidare våren 1991 till sjömanskyrka. Som anställd verkade nu stationsföreståndaren Hilkka Ollitervo (1990–2006), och därefter hamnkuratorn Heli Tuokkola (2006–2018) samt hamnkuratorn Sanna Rasi (2019–). I början av år 2022 utnämndes Rasi även till närmaste chef för hamnkuratorerna i hemlandet.
Numera är sjömanskyrkans verksamhet i Bottenviken fördelad på tre hamnar: i Kemi Veitsiluoto och Ajos samt i Torneå Röyttä hamn. Av denna anledning kallas verksamhetsstället Kemi–Torneå sjömanskyrka. Hamnarna i Kemi och Torneå ligger så pass långt ifrån varandra och från stadskärnorna att bilkörning och resande är relativt omfattande.
Förutom hamnkuratorn finns i Kemi–Torneå några frivilliga som utför arbete huvudsakligen i bakgrunden snarare än på verksamhetsstället (bakning, kaffeservering, evenemang). Värdet av varje arbetsinsats är ovärderligt för sjömanskyrkan.
Kemi–Torneå sjömanskyrkas arbete är numera i huvudsak inriktat på fartygsbesök. Under året besöks nästan 500 fartyg. De personer som besöker sjömanskyrkan består till största delen av sjöfolk och personer som arbetar i hamnen. Därtill besöker varje år även några grupper kyrkan.
Kemi–Torneå sjömanskyrka samarbetar nära med församlingarna i Kemi och Torneå. Utöver församlingarna sker samarbete med Kemi Satama Oy, Kemi Shipping Oy samt Outokumpu Shipping. Samarbetet består till största delen av vardagligt hjälparbete och av att göra saker tillsammans, till exempel vid olika evenemang.