Sjömanskyrkans kännetecken

Sjömanskyrkan har en bestående uppgift. Det symboliseras av föreningens kännetecken, som i årtionden har varit en kombination av ett kors och ett ankare.

Sjömanskyrkans kors- och ankarsymbol designades av grafikern och professorn Erik Bruun utifrån ett idéskiss av Jorma Louhivuori, som var generalsekreterare för Sjömanskyrkan 1965–1981. Symbolen färdigställdes till Sjömansmissionsföreningens (Sjömanskyrkan) 100-årsjubileum 1975.

Under år 2000, när Sjömanskyrkan fyllde 125 år, användes även en lagerkrans tillsammans med symbolen.

År 2025 fyllde Sjömanskyrkan 150 år. Under jubileumsåret användes som kännetecken symbolen (kors- och ankare) tillsammans med namnet (Sjömanskyrkan) och även grundandeåret (1875).

Kors, skepp och ankare

Kors- och ankarsymbolen innehåller Guds löfte att välsigna oss rikligt. Korset syftar på Kristus, som gått före för att bereda plats för oss i Faderns hem. Det uppmuntrar och stärker oss att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är ankaret i våra liv – stadigt och säkert.

I kors- och ankarsymbolen kan man också se ett skepp med korset som mast – en gammal kyrklig metafor. Kors, skepp och ankare – alla är symboler för den kristna kyrkan, och var och en har sin bibliska bakgrund.

Skeppssymbolen är lätt att tolka som tecken på rörelse, medan ankaret symboliserar att man slår sig ner. Men ankaret är också en stödpunkt som följer med. Man är inte hemma, inte i sina egna byar eller städer, utan i en främmande hamn. Ankaret har kastats och man stannar tryggt vid det.

Även om Sjömanskyrkan inte binder människor till en plats, strävar den ändå efter att ge dem en stödpunkt där de befinner sig på sin resa – vare sig de är sjömän, utlandsflyttade, tillfälligt stationerade eller fraktarbetare. För dem erbjuds en ankarsplats. Den förankras i korset som reser sig som mast ur skeppet: där fäster sig människans hopp under livets resa, både med och mot vind, både i lugn och storm.