Med Atlanten som bakgrund står helgonstatyn från Borgå på Cabo de Sao Vicente i Portugal.
Med Atlanten som bakgrund står helgonstatyn från Borgå nu på sin plats på Cabo de Sao Vicente i Portugal. Utformningen baseras på Riki Grahnes fascination av att arbeta med gamla spikar.
Text Thure Malmberg, bilder Grahnes famijearkiv och förf.
En blåsig och brant kalkstensklippa i Europas sydvästra hörn heter på portugisiska Cabo de Sao Vicente, bland turister vanligen kallad Cape Saint Vincent. Fyren här uppe passeras av alla fartyg på leden mellan Biskaja och Medelhavet. Ett stycke mot det närmaste samhället Sagres hittar man minnena av Henrik Sjöfararens (1394–1460) navigationsskola där Portugals sjöfarande upptäcktsresande lärde sig kompassen.
Utanför den moderna lilla servicebyggnad som kurar vid fyren står en ännu modernare staty, svetsad och bultad i syrefast stål på Magnusson & Stoors verkstad i Borgå och stadigt förankrad i en tung kvarnsten.
Statyn är rest till minne av den helige Vincent av Saragossa, en martyr som ca 304 vid Valencia kastades i Medelhavet surrad till en just stor kvarnsten. Som genom ett under flöt han sedan – enligt sägnerna – upp just vid Sagres. Resan var ju flera hundra sjömil och kvarnstenen gigantisk, men för ett helgon är ju under naturligtvis självklarheter.
Lika självklart var det att den ena av helige Vincents tummar skulle sparas som relik i en kyrka i närmaste stad, Vila de Bispo, halvvägs ute på Sagresudden. Vila do Bispo har bara drygt 5 200 invånare men stolta traditioner: ett exempelvis har ett torg fått ett japanskt namn som minne av att portugiserna uppges ha varit de första européer som kom till Japan.
På heliga Vincents dag, den 22 januari, bär Algarves biskop varje år tummen i en högtidlig procession över udden mellan fastlandet och Sagres.
Krokiga spikar som konst
Riki Grahne från Emsalö i Borgå har sedan några år tillbaka tillbringat vintrarna i Algarve. Han råkade vara på plats en gång när processionen lämnade kyrkan Igreja de Nossa Senhora da Conceição i Vila do Bispo.
Väl ute på fyrudden förvånade han sig över att ingen där tycktes kunna berätta något om vare sig tummen eller den man den en gång suttit på.
Grahne är en tidigare företagsledare och beslöt sig nu för att lära sig så mycket som möjligt om det katolska helgonet Vincent. Han skaffade litteratur och intervjuade Algarves biskop.
Samtidigt började en tanke gro hos honom: en staty!
Grahne hade fascinerats av hur gamla, ofta rostiga, spikar kunde anta fantasieggande former. Han skissade och ritade och skapade mängder av konstverk utgående från – just gamla, gärna krokiga spikar.
Sagt och gjort: en staty av helgonet skulle det bli. Platsen var given: utanför fyrtornet på udden vid Sagres. Marken ägdes av portugisiska örlogsflottan, som vänligt gick med på att hyra ut fyra kvadratmeter för ändamålet.
Den svenska konstnären och designern Helena Björnberg, med egen ateljé i Grahnes portugisiska hemstad Lagos, uppmuntrade honom.
– Hon hade aldrig sett någon som kan skapa så mycket liv i en rostig gammal spik, berättar Riki Grahne.
– Skriv en bok om helgonet och statyn, men använd inte fotografier, utan ta dina egna spikteckningar i stället, sade hon.
Så det gjorde Riki Grahne. Han tågade in till biskopens kansli och fick biskoplig välsignelse att sälja boken, som nu utkommit i två upplagor, för att få ihop pengar till statyn.
En tredimensionell modell av Riki Grahnes staty gjorde att Algarves biskop gav statyplanerna grönt ljus.
Palmkvist och halsduk
För att visa hur statyn skulle kunna se ut, printade man ut ett antal tredimensionella bilder av skisserna med spikkonst. Biskopen var nöjd, men ville att Grahne skulle lägga till både en palmkvist, en traditionell symbol för helgon, och en gloria för att visa att Vincent var ett viktigt helgon. Dessutom en halsduk över vänster axel som tecken på att han också var en diakon.
Boken skrev Grahne sedan på engelska med tanke på alla ovetande turister. Portugiserna själva kan troligen det mesta om helige Vincent, speciellt i Lissabon, vars skyddshelgon han också är. Legenden förtäljer att en svärm svarta fåglar i tiden följde resten av relikerna – med undantag då för den ena tummen som blev kvar i Algarve – från fyrudden ända till Lissabon.
Fåvitska turister kan nu lära sig allt om Vincent i Grahnes bok. För språkgranskningen svarar Lena Strang, engelsk språklärare ursprungligen hemmahörande i Karleby men också hon nu bosatt i Lagos. Varje år besöks Sagres med fyren av 900 000 turister. I höst öppnas en liten utställning kring statyn och Grahnes spikar i Lagos.
Eftersom Grahne är väl bekant med Borgå blev firman Magnusson & Stoor i Östermalm nästa anhalt.
Det är en metallfirma som sedan 1979 fungerat som underleverantör till bl.a. rederier men också några församlingar i Finland, bl.a. St. Lars i Vanda. Världskända oljesaneraren Lamor och både Viking Line och Silja Line har alla anlitat firman, men man har också gjort några arbeten för 105-åriga traditionsfartyget J.L. Runeberg, ett stycke flytande kulturhistoria.
– Vi tycker väldigt mycket om verkliga utmaningar, säger VD Johnny Stoor på Borgåfirman.
Visslande helgon?
– Vi levererar allt från små komponenter för industribruk till – som sagt – katolska helgonstatyer i syrefast stål. I november 2016 började vi med det arbetet, och till 22 januari 2017 stod St. Vincent på plats på fyrudden i Portugal. Resan ned gjordes först med båt till Travemünde, men sedan fick den 250 kilo tunga statyn dela utrymme med vanligt styckegods på en långtradare, berättar Stoor.
– Det blåser väldigt mycket på fyrudden, säger Riki Grahne. Vi har beräknat att statyn skall stå stadigt också om det skulle blåsa 40 m/sek. För det ändamålet grävde vi ned en kvarnsten på 400 kilo. Den passar ju bra med tanke på helgonets öde, och fungerar som sockel för statyn.
– Eftersom Sibeliusmonumentet i Helsingfors visslar när det blåser, räknar jag med att Sankt Vincent också skall göra det när höststormarna sätter in, säger Riki Grahne.
